Visdomsord

I går kväll blev vi bjudna på mat på den mycket fina etiopiska restaurangen Messob i Uppsala. Med vid middagen var några gamla Etiopienmissionärer, bland annat bröderna Karl-Gustav och Karl-Erik Lundgren. En av dessa bröder förmedlade ett visdomsord som fler än vi kan behöva ta till sig. Det är tydligen ett etiopiskt ordspråk och lyder:

It is by listening that you earn the right to speak.

Ett av huvudråden som vi fått hittills av före detta missionärer är just att lyssna. Lyssna, se, lär, försök förstå, sätt er in i osv… Känns som en första stor utmaning!

Kloka Ingrid

Idag har jag (och Jonas) fått träffa Ingrid Lundström, bland många andra. Vi är nämligen på missionärsdagar på EFS i Uppsala. Det har sagts en massa kloka saker, men det som ändå fastnade längst inne i hjärta och själ hos mig var när Ingrid beskrev vem hon var i Tanzania respektive hemma i Sverige. Jag kände igen mig själv.

Hon beskrev det som att hon i Sverige fick se en del av sig själv. När hon sedan var i Tanzania så kom en del av ”SverigeIngrid” fram, men också en helt annan del av hennes personlighet. Allt detta tillsammans utgjorde hela Ingrid.

Jag kan så väl känna igen detta. Dock kan jag ännu inte veta vem jag är i Etiopien men precis så var det för mig när jag var ute och reste för några år sedan. Jag gillar den Viktoria väldigt mycket. Den resande Viktoria ser skumpiga vägar, skabbiga och högst charmiga mathak etc som härliga och viktiga inslag i vardagen, sådant som får mig lycklig. Jag kan sakna den delen av mig själv och önskar så att jag ska få se den till hösten igen!

Kupp

Då har vi för första gången i vårt liv blivit utsatta för en kupp. Och det var inte vilken kupp som helst utan en ren och skär kärlekskupp. För dig som inte riktigt vet vad det innebär, eller har hört om den typen av kupp i media så ska vi förklara vad det är:

I måndags fyllde Samuel 6 år och då hade det givetvis kommit lite vykort till honom. Dagen efter var det ingens födelsedag så jag (Vickan) gick till brevlådan som vanligt. Men, tänkte jag, Samuel har verkligen fått många vykort i år. Men icke! Det var vykort till familjen Nordén (ja, mina tårar flödade fritt resten av dagen och så även nu när jag skriver om det). Många av våra vänner från EFS i Övik hade gjort en räd och skickat vykort med fina hälsningar, minnen och mycket kärlek.

Det är kärlek! Tack fina fina ni.

Men, hur lätt känns det nu att lämna Övik…betydligt svårare för varje dag som går ska vi få be att meddela.

Status: hemlösa

För de allra flesta innebär hemlöshet ångest och otrygghet. Men för oss betyder det att vi är ett steg närmre vår dröm om Addis, vilket i vår värld innebär ganska mycket mer positiva känslor. Igår skrev vi under försäljningskontraktet, hepp! 10 sekunder senare var allt klart och vi gick lite snopna från mäklaren. Tänk så snabbt det plötsligt gick.

Givetvis är det med blandade känslor som vi sålt huset innan något annat egentligen är klart. Men vi fortsätter envist att lita på att Gud leder oss på rätt väg i rätt tid till hösten.

Rikskändisar?

Under våren har vi i EFS-kyrkan i Ö-vik spelat in två radiogudstjänster för Sveriges radio P1. I söndags sändes den andra av dem, och där intervjuas vi med anledning av vårt missionsuppdrag. De har dessutom skrivit om detta på sin hemsida, med bild och allt. Spana gärna in det här.

Det är alltid roligt med uppmärksamhet, men extra roligt när något sånt här uppmärksammas utanför de kyrkligt välmurade väggarna. Kanske är rubriken på detta inlägg något övermodig (därav frågetecknet), men hur som helst är det inte varje dag man får vara med i den nationella etern. Det tackar vi Gud för.

Omtanke

I helgen har det varit EFS årskonferens i Uppsala. Det har varit dagar med fin gemenskap, bra seminarier och många samtal. För vår del har de flesta samtalen handlat om Etiopien och var i processen vi befinner oss just nu. Under helgen har en fantastisk omsorg och intresse visats för oss som familj och vi vet att det finns många som är med oss i bön och tanke, det betyder mycket!

En annan sak som också blivit tydlig (och rolig)  i helgen är att det är många som är på väg ner mot Addis under hösten, så vi lär inte sitta ensamma många stunder;-)

 

 

Ännu ett steg på vägen

Så var då huset sålt. Alla papperär inte påskrivna än så vi ska väl inte ropa hej (och allt det där), men jag måste säga att det känns skönt. Hussäljarbranchen är tuff och nervös… Men nu är det alltså klart.

Det innebär alltså att vi tagit ännu ett konkret steg mot Addis. Det innebär också att vi inte har någonstans att bo till hösten om vi inte får något arbetstillstånd. Oj, då… Är det dumdristigt eller är det att lita på Gud? Den som lever får se. Vi väljer i alla fall det senare alternativet.