Tågbaneprojektet

Det pågår ett gigantisk infrastrukturellt bygge i Addis Ababa just nu. Man ska bygga sammanlagt 34,25 km tågräls för ett nytt Light Train som ska gå kors och tvärs genom staden. I nord-sydlig riktning kommer det gå mellan Menelik II Square och Kality, medan den öst-västliga banan kommer sammanbinda Ayat Village med Tor Hailoch. Detta räknar man ska vara klart någon gång under 2015.
I dagsläget är ca 50% färdigbyggt och alla tunnlar och broar är i stort sett på plats. 6 km spår ligger redan färdigt och i slutändan ska det finnas 39 stationer längs med banorna.

När den första etappen är färdig ska man påbörja än fler. Från Menelik II Square kommer det också att gå en bana upp till Shiro Meda. Mellan Kality och Gelan kommer det finnas en och även mellan Tor Hailoch och Lebu.

Huvudansvarig för hela bygget är The Ethiopia Railway Corporation, men endast 15% betalas av den etiopiska regeringen. Resten av finansieringen kommer från the Exim Bank of China. Total kostnad ska uppgå till 475 miljoner dollar.

Samtidigt som man gräver upp för att lägga nya spår passar man också på att lägga ner nya avlopps- och vattenledningar, samt telefon- och elledningar. Så ni förstår att det är ett omfattande arbete man utför. Arbetare är igång mer eller mindre 24 timmar om dygnet.
När tågbanan väl är färdig kommer den ha en kapacitet på 80 000 passagerare i timmen. Vi ser fram att kunna nyttja den vårt sista år i Addis! 🙂

Skönhet

Skönhet kan inrymma så mycket; doft, ljud, smak, känsel. På många sätt kan vi få del av den enkla skönhet som är oss given i vardagen. Om vi bara lyssnar, känner, luktar…Här kommer några vackra exempel.

• Att vakna på natten och långt borta höra en ortodox präst mässa en text på ett totalt obegripligt språk. Höjden av detta vackra hördes under julafton (7 januari) då mässandet kom från alla kyrkor i närheten.
• Att vakna på natten och på avstånd höra hundar och hyenor skälla ikapp. (Vetskapen om att de är långt borta och sängen är trygg och varm gör det hela skönare!)
• Att känna doften av kaffebönor som rostas.
• Att känna doften av kådan som läggs på glödbädden under kaffe ceremonin.
• Att samtala med en god vän.
• Att få en kram av någon man älskar.

Bild: David Johansson, Etiopienkännare och deltagare i Salts Outreach 2014

 

Funktionellt räcker!

Vaskarna ovan återfinns vid den lilla restaurang/café som ligger vägg i vägg med Mekane Yesuskyrkans huvudkontor och som av den anledningen fungerar som vårt kaffe- och lunchhak flera dagar i veckan. De är väldigt typiskt etiopiska, eftersom det inte finns någon som helst tanke på stil eller utseende, utan enbart på funktion. När man som vi kommer från inredningstidningarnas och renoveringshysterins mecka – Sverige – så ser det på ett sätt fruktansvärt fult och slarvigt ut, men samtidigt är det faktiskt en ganska skön och befriande inställning. Det behöver inte vara helkaklat, supersnyggt, och lyxig toppkvalitet på allt. Det räcker ju faktiskt med att det fungerar. Att det kommer vatten och att det finns tvål så att man kan tvätta sig. Att det finns avloppsrör så att smutsvattnet kan rinna undan. Syftet uppnått. Punkt.

Givetvis finns det baksidor med denna lite väl slappa inställning till renovering och underhåll också, men det tar vi en annan gång. Just nu drar vi lärdomar av att om det fungerar behöver man ju faktiskt inte byta ut det. Eller?

Frustration

När man, som jag, är en människa som gillar effektivitet och fina ”att-göra”-listor (speciellt delen när man får stryka och känna sig duktig) så kan det ibland vara en utmaning att bo och arbeta i Etiopien. Vi har nu under 9 månader väntat på vår sk counterpart eller medarbetare som vi säger på svenska. Pengar finns från EFS till detta ändamål. Det är bara processen i Mekane Yesus-kyrkan som är fruktansvärt seg. Det ska tas beslut i olika kommittéer, utlysas internt och sedan externt, de som ansöker ska göra ett prov, sedan ska de intervjuas, godkännas igen och sen kanske det är klart. På 9 månader har vi nu kommit fram till fasen ”prov”. Denna vecka ska tre personer göra provet och sen får vi väl se vilka som går vidare. Kanske är det så att vi inom två månader har en medarbetare och äntligen kanske kan börja uträtta något.
Nej, nu är jag hård mot oss själva. Visst har vi uträttat saker under sista året. Vi har lanserat en blogg för ungdomsarbetet samt producerat material som vi kan använda i vår undervisning. Men, jag har inte haft någon lista att bocka av på över ett år, så effektivitetsfia har abstinens. Så är det bara! Och å andra sidan njuter vi båda av att inte ha ett stressande arbete. Något som kanske aldrig kommer att inträffa igen.
Men, fortsättning följer på det där med vår medarbetare. Så, på gensyn! (som våra danska vänner säger)

Saker vi inte visste om Etiopien, del 12

Jag tror att vi har skrivit det förut – och kommer säkert skriva det igen – Etiopien är ett väldigt komplext land. Inte alls lätt att få något grepp om. Det här med alla deras etniska grupper är bara ett exempel på det. Här följer lite intressant fakta om detta (källa: Twitter-kontot @101Ethiopia):

Etiopien karaktäriseras av ett fåtal mycket stora etniska grupper och väldigt många små. De fem stora etniska grupperna, Amhara, Oromo, Sidama, Somalie & Tigrie, utgör hela 78% av befolkningen! Enbart Oromo och Amhara (störst respektive näst störst) är 63% av de ca 90 miljoner invånare som bor här.

Den minsta etniska grupp som lever i Etiopien är stammen Qewama med 289 människor, tätt följd av She med 319 och Dime med 873. Dessa tre är de enda grupperna som har en befolkning på mindre än 1000 pers.
Sedan finns det ytterligare 20 etniska grupper i Etiopien med en befolkningsmängd under 10 000. Deras sammanlagda befolkningsmängd är 85 751.
55 av de 84 etniska grupper som finns i landet har mindre än 100 000 personer i sin befolkning och tillsammans är de 1,75 miljoner människor.

Antal utlänningar som är bosatta i Etiopien är registrerade enligt följande: Somalier 20 227, Eritreaner 9 736, Djiboutianer 733, Kenyaner 727, Sudaneser 10 333, Övriga 10 555.
Såväl Somalier som Eritreaner och Sudaneser utgör alltså en större etnisk grupp än många av de inhemska grupperna.

Bortskämda

Bortskämda är ju vad vi som missionärer blir! Lite då och då kommer det en smak av Sverige. Vi blir lika glada varje gång, utan undantag.

Idag kom Etenesh, städerska på gästhemmet, med en påse ”Sverige”. Vi vet inte exakt hur länge hon har haft den i förvar hos sig, hon sa att det var ett tag sen den kom. Men, vad gör det!? I påsen fanns; knäckebröd, kaviar och fina Sverigeservetter. Detta fina var en gåva från Fredrik, Marie och ungdomarna från Buråskyrkan.
Tack så mycket för omtanken!

Längs en väg i Etiopien

Att köra bil i Etiopien skiljer sig en hel del från att köra bil i Sverige. Man kan lugnt konstatera att det händer betydligt mer på och längs med vägen i detta land. Här följer en bildkavalkad som får exemplifiera detta påstående. Håll till godo!

Det är aldrig händelselöst eller långtråkigt att köra ut på landsbygden. Något som alla borde få uppleva någon gång i sitt liv!

Outreach 2014

Så har årets Outreach från Salt varit här. I år var det en liten mindre grupp bestående av Paulina Hedman (teamledare), David Johansson, Ylva Andersson och Maria Kristiansson.

Under nästan två veckor fick de lära känna församlingen på Entotto Mekane Yesus, vara med på WSGs Christmas program, samtala med varandra och lära känna stadsdelen Shiromeda. De fick även god och utmanande undervisning från Entotto MY, WSG och våra somaliska vänner Abdiresak och Jamma.
Intrycken har sannerligen varit många och jag tror att de har fått en hel del utmaningar att ta med sig hem till sitt eget ledarskap i deras lokala kyrkor.
På julafton kunde vi tillsammans göra en utflykt till Debre Libanos där vi njöt av underbar utsikt, vacker ortodox kyrka samt en god fika som avslutning.

Sista dagen bestod som sig bör av lite inhandling av souvenirer. Vi åkte då bland annat till Addis äldsta café Tomoca och intog en fantastisk macchiato.

Outreachen skulle ha avslutats med en middag på den gamla ”missionärsrestaurangen” The Cottage. Söm av vår förvåning när vi fick se att det gamla vackra huset var jämnat med marken till förmån för någon ny skyskrapa! (Här behövs bildbevis så att alla ni ”gamla” missionärer får se denna bedrövliga syn)

Det var en glad grupp, fulla med intryck som lämnades på Bole airport för två dagar sedan. Tack Paulina, David, Ylva och Maria för er positiva inställning och nyfikenhet som förgyllt årets Outreach!
Välkomna tillbaka!

Saker vi inte visste om Etiopien, del 11

I Etiopien är det en självklarhet (för en klar majoritet av befolkningen) att gifta sig. Det är otänkbart för en man och en kvinna att leva tillsammans som ogifta. Den sexuella debuten sker därför också oftast inom äktenskapet. Nyligen presenterade Ministry of Health nya och intressanta siffror som visar oss hur detta mönster ser ut. Här följer några.

Åldern för kvinnors sexuella debut, bland 25-49 åringar såg ut så här: 29% hade sin sexuella debut före 15 års ålder och 62% före 18.
Medianåldern för denna debut blev därför 16,6 år och medianåldern för när man gifte sig blev 16,5 år.

För männen såg motsvarande siffror ut på detta vis:
Medianåldern då män, mellan 25-49 år, hade sin sexuella debut var 21,2. Medianåldern för när man gifte sig var 23,2 år.

Det visar sig alltså att kvinnors sexuella debut nästan alltid sker efter det att de har gift sig, medan det är vanligare att männens sexuella debut sker före äktenskapet (inte helt ovanligt med en prostituerad).

För kvinnor finns det intressanta skillnader att se mellan landsbygd och stad och mellan låg- och högutbildad. Medianåldern för den sexuella debuten för kvinnor, i åldrarna 29-45, som bor i städer är 17,8 år. Att jämföra med 16,4 år på landsbygden. Medianåldern är som högst i Addis Abeba, 19,5 år, och som lägst i Amhara-regionen, 15,1 år.

De kvinnor som har motsvarande gymnasie-utbildning har i genomsnitt sin sexuella debut hela sex år senare än de kvinnor som helt saknar utbildning (21,8 år mot 16,0 år).

Utöver denna statistik presenterades det också att ca 1 miljon människor i Etiopien har HIV/AIDS.

Svenska föreningen

Sedan många, många år tillbaka finns det en svensk förening i Addis Abeba. En förening som haft som mål att samla svenskar och hitta på olika roliga och nyttiga aktiviteter tillsammans, såsom utflykter, kulturella happenings, gudstjänster mm. Under flera år har denna förening fört en tynande tillvaro, men nu kickar vi igång den igen på allvar! Igår hölls årsmöte och jag invaldes i föreningens styrelse och vi tillsammans ska nu försöka ta nya tag för att vara en kontaktskapande grupp för svenskar i Addis.

Dessutom är det viktigt med en fungerande svensk förening med en stark styrelse, eftersom föreningen är huvudman för Svenska skolan och utser dess styrelse. Även här har det funnits mer att önska under de senaste åren, men ska förhoppningsvis bli bättre under kommande år.
Är det någon av er som vet hur länge det har funnits en registrerad svensk skola i Addis? De äldsta stadgarna vi funnit är från 1969, men hur såg det ut innan dess? Kunskap om detta tas tacksamt emot.

För övrigt tuffar det på som vanligt här i Etiopien som ju inte berörs nämnvärt av att det blivit 2014 på andra håll i världen. Den 7 januari är det jul här, så vi firar Jesu födelse igen! Fredssamtal mellan parter i Sydsudan-konflikten pågår för fullt på Hotel Sheraton här i stan, vilket är spännande. Be gärna för det.

Viktorias syster med familj hälsar på oss (Lars-Johan, Sara, Albert, Dora och Ella Ahnlide) och vi njuter av det. Idag landade dessutom Salts Outreach-team, som ska vara här i två veckor. Fyra härliga unga människor som ska få inspireras, dela med sig, möta ny kultur och kyrka och förhoppningsvis ha en riktigt god tid här.

I en tid då alla delar med sig av sina nyårsraketbilder delar jag med mig av denna ”explosion”. Håll till godo! Gott nytt år!