Återkomsten till Sverige har på många sätt varit väldigt bra. Vi har börjat lära känna vår nya hemmiljö, grannar och lilla by, som verkar vara mycket lugn och fin. Barnen har fått några nya kompisar och vi har njutit av att kunna bjuda människor hem till vårt eget hus!
Den absolut vanligaste frågan vi får är ”hur känns det att vara hemma igen?” Det är en ganska svår fråga, med många bottnar. Jag brukar svara att det känns rätt. Det är grunden och det viktigaste. Sedan är det många andra känslor ovanpå det, några av saknad, andra av lättnad, några av sorg, andra av glädje. Så är det. Så får det vara.
Juni och juli har verkligen rusat fram och snart är det tid för oss att verkligen gå vidare, in i en ny situation med nya arbetsuppgifter. Vi ser fram emot det, men kan också våndas lite över det. Kommer vi att kunna behålla en lite lugnare rytm i vårt liv även här? Vi inser nog att det blir svårt. Redan har vi märkt att tempot, förväntningarna och kraven är högre och större här och att det är allt för lätt att dras in i det igen. Vi undrar vad det är vi bär med oss från vår tid i Etiopien som verkligen kan få bli en del av vårt liv i Sverige? Det kommer nog att visa sig.
Ikväll ska vi till Röke/Eljalt för att berätta om våra år som missionärer i Etiopien och försöka sätta ord på några saker som vi tar med oss hem därifrån. Det börjar kl 18 med grill, så kom förbi om ni har möjlighet!
Familjen Nordén i Etiopien 